Enligt lagen om anställningsskydd (LAS) får en arbetsgivare avbryta en anställning utan sakliga skäl om den anställde fyllt 67 år. I praktiken upphör alltså anställningsskyddet den dag man fyller 67 år.

Sedan den 1 januari är det förbjudet att diskriminera personer av skäl som har samband med deras ålder. Förbudet gäller inom arbetslivet och på utbildningsområdet.

Frågan som DO utrett är om arbetsgivarna bryter mot förbudet mot åldersdiskriminering när de tillämpar 67-årsregeln i LAS.
Diskrimineringslagen medger undantag från förbudet om åldersdiskriminering, om det finns ett berättigat syfte med åtgärden och om de medel som används för att nå syftet är lämpliga och nödvändiga.

Både EG-rätten och regeringens skrivningar i propositionen till den nya diskrimineringslagen (prop. 2007/08:95 Ett starkare skydd mot diskriminering) lämnar stort utrymme för att införa en övre åldersgräns för anställningstryggheten.

Ett berättigat mål med 67-årsregeln är sysselsättningspolitiskt: att bereda plats för yngre arbetstagare på arbetsmarknaden. Möjligheten att säga upp anställda utan sakliga skäl vid en viss ålder bedöms som ett nödvändigt medel för att nå målet. Eftersom den som blir av med anställningen har rätt till pension, bedöms regeln vara ett lämpligt medel för att nå målet.

DO:s utredning visar att arbetsgivarnas beslut i de här fallen ska ses som en sådan befogad särbehandling som är tillåten enligt diskrimineringslagen.