2010-06-23
Ärende LED 2010/62, Handling 3
RegeringskanslietUtbildningsdepartementet103 33 STOCKHOLM
Diskrimineringsombudsmannen (DO) har anmodats att yttra sig över ovanstående promemoria och vill med anledning därav anföra följande.
DO har inget att invända mot att ett legitimationssystem för lärare och förskolelärare införs. DO anser dock att legitimationskravet – i varje fall på sikt - bör omfatta alla lärare.
DO anser att införandet av ett legitimationssystem kan bidra till bättre kvalitetssäkring av lärarnas arbete och höja kvaliteten på den samlade lärarkåren. Genom legitimationskravet förtydligas också lärarens individuella yrkesansvar. Lärarnas och förskollärarnas arbete är av stor betydelse för utveckling av ett samhälle fritt från diskriminering. I lärarutbildningens examensbeskrivning står det att studenten ska kunna förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. DO anser emellertid att de nyutexaminerade inte har tillräcklig kompetens för yrket. Flera undersökningar (se tidigare remissvar från DO över En hållbar lärarutbildning, SOU 2008:109) visar att lärarna inte är rustade för att möta verkligheten efter avslutad utbildning. Utredningen En hållbar lärarutbildning konstaterade att behovet av utbildning är stort inom det område som handlar om att motverka diskriminering och främja likabehandling. Hur det kommer sig att lärare examineras som inte uppfyller de formulerade kraven i examensbeskrivningen var något som utredningen borde ha undersökt djupare och föreslagit åtgärder för att komma till rätta med. I många fall är kurser som behandlar just dessa moment på lärarutbildningarna frivilliga. Risken för att nyutexaminerade lärare därmed kan komma att göra misstag kan därför sägas vara överhängande. Regeringen bör därför inför införandet av en legitimation ge Högskoleverket (HSV) i uppdrag att utvärdera lärarutbildningarna för att säkerställa att lärarstudenterna verkligen bibringas de kunskaper och metoder som krävs för att de ska kunna motverka diskriminering och främja likabehandling i sitt dagliga arbete. I de utvärderingar av lärarhögskolorna som HSV gjorde 2005 respektive 2007 granskades inte i vilken utsträckning lärarstudenterna utbildades för att kunna förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, det vill säga i vilken omfattning de gavs möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som motsvarar kraven i examensbeskrivningen. Den mall för självgranskning som lärarhögskolorna använder sig av måste utvecklas för att synliggöra huruvida lärarstudenterna har getts en sådan utbildning att de kan förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
I DO:s dialog med de nationella minoriteterna framgår att tillgången till lärare är ett stort problem. Detta är särskilt problematiskt, eftersom bristpå lärare innebär att kommuner inte behöver erbjuda undervisning påmodersmålet, enligt grundskoleförordningen 2 kap. 9–14 §§. Antal anställda lärare totalt i landet är mycket lågt i förhållande till behoven. Orsakerna till bristen på lärare är flera.
En av orsakerna är att saknas personer med relevant lärarutbildning och detta är kanske framförallt aktuellt vad gäller den romska gruppen. 2005 fanns endast femton lärare i romani chib. Denna siffra kan jämföras med att det rapporterade antalet berättigade elever till undervisning i romani chib i varieteterna kalé och lovari/kelderash var 1208. Det går inte att utbilda sig i romani chib på universitetet, varför det är svårt att förstå hur den gruppen ska kunna skaffa sig en lärarlegitimation.
En annan orsak till bristerna är något som skulle kunna kallas strukturell diskriminering, nämligen att arbetssituationen för modersmålslärare och lärare i de nationella minoritetsspråken genom att ämnesområdet har låg status upplevs som så oattraktiv, att somliga väljer att inte utbilda sig till lärare eller avstår från att söka lärartjänster som de är behöriga för.
En tredje orsak är att även sökande som har lärarutbildning och kunskap om ett minoritetsspråk, inte anses ha tillräckliga kunskaper vid rekrytering. Detta gäller framförallt samiska och meänkieli. Modersmålslärarna har en liknande problematik. Flera i den gruppen kan inte skaffa sig en språkexamen i Sverige i sitt språk.
Den ovan beskrivna situationen förefaller regeringen vara medveten om. Därför föreslås i utredningen att dessa lärargrupper undantas från legitimationskravet, för att konsekvensen inte skall bli att det blir ännu svårare att rekrytera kompetenta lärare. DO delar regeringens konsekvensbedömning. Men lösningen att permanent undanta grupperna från legitimationskravet riskerar i sig att förstärka den strukturella statusnedvärdering som redan föreligger. Målet måste därför vara att alla lärargrupper omfattas av legitimationskravet. För att detta dock ska vara möjligt att uppnå, måste regeringen presentera en hållbar lösning som kan förbättra de nämnda lärargruppernas arbetsvillkor. Det är därtill nödvändigt att utbilda fler modersmålslärare och lärare i de nationella minoritetsspråken. Först därefter bör det allmänna legitimationskravet genomföras. Möjligen kan man, om man vill vara realistisk, överväga att grupperna i stället för att permanent undantas från kraven, under en övergångstid och i kombination med aktiva åtgärder för att förbättra läget, ges dispens från legitimationskravet
Beslut i detta ärende har fattats av Katri Linna efter utredning och förslag från Patrik Edgren. I ärendets beredning har också enhetschefen George Svéd deltagit.
Katri LinnaDiskrimineringsombudsman
Patrik EdgrenUtredare