Ärende LED 2010/85Handling 2
Integration- och jämställdhetsdepartementet103 33 Stockholm
Diskrimineringsombudsmannen (DO) avger följande yttrande över ovanstående promemoria.
DO tillstyrker utredarens förslag i dess helhet och menar att det är angeläget att det skyndsamt, i diskrimineringslagen (2008:567), införs en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
DO välkomnar utredarens förslag att det i diskrimineringslagen (2008:567) ska införas en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Anmälningar till DO om bristande tillgänglighet synliggör hur ett otillgängligt samhälle dagligen leder till att personer med funktionsnedsättning nekas tillgång till sina mänskliga rättigheter.
Det har under lång tid funnits lagar, förordningar och föreskrifter som syftat till att skapa ett samhälle tillgängligt för alla. Det handlar om allt från att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig till bestämmelser om rätt till deltagande för personer med funktionsnedsättning, till exempel möjligheten att engagera sig politiskt, att rösta och att ha kontakt med myndigheter. Detta har uppenbarligen inte fungerat. Ett problem och en stor brist med dessa lagar, förordningar och föreskrifter är att de inte varit kopplade till några sanktionsmöjligheter och personer med funktionsnedsättning har inte haft möjlighet att utkräva sina rättigheter. DO menar att ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet skulle bidra till att personer med funktionsnedsättning får tillgång till dessa rättigheter och möjlighet till upprättelse när rättigheter kränks. DO menar att ett sådant skydd även skulle verka förebyggande och leda till att trycket ökar för att samhället blir tillgängligt för alla.
DO ser allvarligt på att Sverige idag saknar ett skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och menar att Sverige skyndsamt måste anta den föreslagna lagstiftningen. I bland annat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slås det fast att ”diskriminering på grund av funktionsnedsättning […] omfattar alla former av diskriminering inklusive underlåtenhet att göra skälig anpassning”. Konventionen slår även fast att undertecknande parter ska säkerställa ett samhälle tillgängligt för alla. Sverige har ratificerat konventionen och har inte reserverat sig mot definitionen av diskriminering.
Utredaren föreslår att begreppet funktionshinder ska ersätta handikapp och funktionsnedsättning ska ersätta begreppet funktionshinder. DO välkomnar ett sådant skifte.
DO delar utredarens tankar om att det måste till ett grundläggande perspektivskifte när det gäller framtidens funktionshinderpolitik och att Sverige måste bort från en politik som främst tar sikte på åtgärder för just personer med funktionsnedsättning och mot ett samhälle som är planerat och utformat för att det ska fungera för så många människor som möjligt utan särskilda anpassningsåtgärder (universell utformning). Förbudet mot diskriminering som har samband med andra grunder är generellt utformat. DO menar att det hade varit intressant om utredaren hade tagit ytterligare ett steg och problematiserat begreppet funktionsnedsättning och utrett om ett förbud skulle kunna utgå ifrån varje persons funktionsförmåga.
DO delar utredarens bedömning att förlagen i promemorian i huvudsak inte medför några nya eller ytterligare kostnader av någon större betydelse. Till stor del är skyldigheten att vidta åtgärder redan reglerad i andra bestämmelser eller genom ansvars- och finansieringsprincipen. Vid införandet av nya bestämmelser med normer för tillgänglighet, till exempel reglerna om enkelt avhjälpta hinder i bygglagstiftningen, har de i regel föregåtts av omfattande analyser av kostnader och andra konsekvenser. Exempelvis har Boverket i samband med utarbetandet av tillämpningsföreskrifterna om enkelt avhjälpta hinder i en konsekvensbeskrivning skattat reglernas effekt på olika delar av samhället varefter regeringen beslutat om att införa reglerna. Ur ett samhällsperspektiv kan ett förstärkt diskrimineringsskydd antas leda till minskade kostnader för såväl generella som individuella insatser för personer med funktionsnedsättning. Att olika aktörer, i strid med gällande bestämmelser, föreskrifter och normer underlåtit att vidta åtgärder för tillgänglighet kan inte vara ett skäl för att inte anta den föreslagna lagstiftningen.
Ett otillgängligt samhälle försvårar och till och med omöjliggör för personer med funktionsnedsättning att delta i olika delar av samhällslivet. Otillgänglig kollektivtrafik, otillgängliga byggnader och otillgänglig information försvårar exempelvis deltagande i arbetslivet vilket i sin tur leder till kostnader för samhället. Att skapa ett samhälle som är planerat och utformat för att det ska fungera för så många människor som möjligt utan särskilda anpassningsåtgärder leder också till besparing när det kommer till de särlösningar som idag skapats som en följd av det otillgängliga samhället. En tillgängligare miljö är till fördel även för andra grupper, till exempel är automatiska dörröppnare och avfasade trottoarkanter till hjälp för många äldre människor, de som har barnvagn med sig och andra som kan uppleva fysiska hinder i vardagen. DO menar att det i detta sammanhang också är viktigt ta hänsyn till hur otillgänglighet påverkar personers hälsa och förutsättningar för delaktighet, vilka inte går att kvantifiera i form av mätbara kostnader. Det handlar om alltifrån möjligheter att få en utbildning på lika villkor till möjligheten att delta i arbetslivet och möjligheten att utnyttja sin rösträtt.
I samband med att den föreslagna lagstiftningen träder ikraft är det centralt att de som skyddas av lagstiftningen får kunskap om den nya lagstiftningen, rättigheter och vägar till upprättelse. För att stärka personer med funktionsnedsättnings möjlighet till egenmakt menar DO att det är viktigt att säkerställa kunskap om mänskliga rättigheter och arbete mot diskriminering hos personer med funktionsnedsättning. DO menar därför att det är viktigt att det i samband med att lagen träder i kraft finns resurser för att ombudsmannen i samverkan med civila samhället ska kunna informera och utbilda om den nya lagstiftningen. I samband med att Norge införde ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning (lov om forbud mot diskriminering på grunn av nedsatt funksjonsevne, den så kallade diskriminerings- og tilgjengelighetsloven) tilldelades det norska Likestillings- og diskrimineringsombudet cirka tio miljoner kronor för informations- och utbildningsinsatser om den nya diskrimineringslagen. DO menar att ett liknande arbete och ett liknande tillskott skulle behövas i Sverige och för DO.
Beslut i detta ärende har fattats av diskrimineringsombudsmannen Katri Linna efter utredning och förslag från Björn Brodin.
Katri Linna Diskrimineringsombudsman
Björn BrodinUtredare