Kommunerna måste göra mer för att bekämpa diskriminering

Lyssna
Debattartikel om kommunernas ansvar att bekämpa diskriminering. Sydsvenskan, 27/5-09.
 
Den här veckan pågår mångfaldsrundan i Lunds kommun. Det är ett gott initiativ för att motverka diskriminering och utanförskap. Det riktar också ljuset mot det särskilda ansvar som kommunerna har för att genomföra principen om allas lika värde och rättigheter.
 
Tyvärr är det ett ansvar som kommunerna inte tar. Sedan den nya Diskrimineringsombudsmannen startade vid årsskiftet har vi avslutat ett antal ärenden mot kommuner, även i Skåne. De rör helt olika situationer men de har en sak gemensamt: i samtliga fall skulle kommunen ha kunnat spela en roll för att förhindra diskrimineringen.
 
  • 4 mars: Kristianstad kommun betalar 37 500 kronor till en före detta anställd som utsatts för trakasserier sedan han berättat att han är homosexuell. 
  • 27 april: DO fattar beslut om att stämma Malmö stad för missgynnande i samband med föräldraledighet sedan en anställd fått mindre löneökning för att hon ”vabbat för mycket”.
  •  13 maj: En krog i Helsingborg betalar 10 000 kronor var till tre män som nekats inträde för att de inte sett tillräckligt svenska ut.
  •  6 maj: Hässleholms kommun betalar 40 000 kronor var till två pojkar som utsatts för etniska trakasserier utan att skolan satt stopp för det.
  •  20 maj: Lunds kommun betalar 40 000 kronor till en lärare med polsk bakgrund som utsattes för etnisk diskriminering när han sökte jobb.
  •  2 mars: DO har stämt en idrottsförening i Malmö som nekat en kvinna att träna aerobics och spinning för att hon bär huvudduk. Göta hovrätt beslutar att ärendet ska prövas i tingsrätten.
Alla människors lika värde och rättigheter är en grundsten i ett demokratiskt samhälle. Principen om ickediskriminering är inskriven i den svenska regeringsformen. Där står också att det allmänna – stat, kommuner och landsting – ska motverka diskriminering.
 
Eleanor Roosevelt, ordförande i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter under 1940-och 50-talet, skrev att det är i närsamhället, nära hemmet, som människor söker rättvisa, lika möjligheter och lika värde utan diskriminering. Om inte rättigheterna har någon betydelse där så spelar de ingen större roll någon annanstans heller.
 
I Sverige ansvarar kommunerna för många av de verksamheter som är en del av människors vardag och som omfattas av diskrimineringslagen.

Kommunerna är stora arbetsgivare, de ansvarar för kvinnodominerade verksamheter som äldreomsorg och förskola och är ofta första arbetsgivare i Sverige för utlandsfödda. 

Som arbetsgivare är kommunerna skyldiga att motverka diskriminering och att främja lika rättigheter och möjligheter. Det är ett arbete som kan ge många positiva effekter.  Många som söker sig till utbildningar inom vård och omsorg har utländsk bakgrund. Om dessa kan komma i arbete utan diskriminering, motverkas också den kommande stora arbetskraftsbristen inom vården. När arbetsgivare träffar avtal med fack om att jämställa olika religiösa högtider, kommer flera att kunna vara lediga även utanför de kristna högtiderna. Det kan ge arbetsgivaren större flexibilitet i schemaläggning och semesterplanering.

Kränkningar i unga år kan lämna livslånga ärr. Kommunerna är huvudmän för förskolor och skolor och har en nyckelroll för att skydda barn och elever från diskriminering och trakasserier.

Kommunerna är hyresvärdar genom kommunalt ägda bostadsbolag. Boendet påverkar hela livssituationen: både arbete och skolgång liksom möjligheterna att delta i samhället, varför det är viktigt att motverka bostadsdiskriminering.

Men kommunerna kan också motverka diskriminering där lagen inte tvingar dem till det. Krogdiskriminering kan drabba människor av olika skäl: för att de har en synlig funktionsnedsättning, för att de har en partner av samma kön eller för att de inte ser tillräckligt svenska ut, t.ex. Kommunen har möjlighet att villkora alkoholutskänkningen: den som diskriminerar besökare kan bli av med sitt tillstånd.

Kommunerna ger stöd till ungdomsorganisationer, idrottsföreningar och pensionärsföreningar. Genom att ställa tydliga krav på ickediskriminering – och kontrollera att kraven följs – kan kommunen bidra till att människor inte diskrimineras i verksamheten, till exempel så att flickor och pojkar får träna och tävla på samma villkor, eller att människor inte utesluts på grund av sin religiösa övertygelse.

Diskrimineringsombudsmannens vision är att principen om allas lika värde och rättigheter ska genomsyra det svenska samhället. Det är en vision vi inte kan förverkliga på egen hand. Kommunerna har ett stort ansvar och unika möjligheter att göra verklighet av den visionen.

Katri Linna
Diskrimineringsombudsman

Publiceringsdatum: 2009-05-27