– Många människor som utsätts för diskriminering vet inte var de ska vända sig. För att alla ska komma åt sina rättigheter krävs personlig rådgivning och ett genomtänkt lokalt arbete för att undanröja diskriminerande strukturer. Det handlar om samverkan mellan civilsamhälle och myndigheter. Det räcker inte med de goda exempel som finns på olika ställen, utan det måste skapas övergripande strukturer för samråd och effektivisering, säger projektledare Eva Nikell när hon sammanfattar veckan.

– I Göteborg finns många verksamheter som bedriver ett intressant utvecklingsarbete. Den nybildade Enheten för rättighetsfrågor i Västra Götalandsregionen är en viktig grund för ökad samordning. Men det krävs också mer kunskapsöverföring och utbyte av erfarenheter mellan olika verksamheter, exempelvis när det gäller HBTQ-frågor. Ett annat problemområde som tydligt pekats ut för oss är bristen på relevant bemötande och vård när det gäller psykiska funktionsnedsättningar och särskilt neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Inte minst gäller detta i samband med frågor som rör sexualitet, fortsätter Eva Nikell. Hon konstaterar att det måste till mer utvecklingsarbete för att ta reda på vilka vårdbehov män i utsatta områden har.

Christine Gilljam, chefsanalytiker på DO, berättade om varför DO valt hälso- och sjukvården som ett särskilt fokusområde:

– Vi har en hälso- och sjukvårdskultur som utesluter stora grupper. Den är utformad efter ”normala” människors behov och förväntningar och sådana ”normala” människor finns bara på papperet, säger Christine Giljam. Hon pekar också på hur kategoriserandet av människor, och inte bara av diagnoser, i sjukvårdsarbetet innebär en maktutövning som riskerar att befästa rådande maktordningar.

Mer forskning på området är något som Christine Giljam ser som en viktig åtgärd för att komma till rätta med dagens brister. En forskarhearing som DO har anordnat visar till exempel att det saknas forskning om flera diskrimineringsgrunder, undantaget genus. Det behövs också förändrade vårdutbildningar.

Wilo Abdulle Osman, ordförande för nystartade Göteborgs Rättighetscenter mot diskriminering, berättade om centrets verksamhet:

– Elva organisationer är medlemmar i Göteborgs Rättighetscenter. Vi kommer att satsa på personlig rådgivning, processer, utbildning av personal inom sjukvård, socialtjänst och skola samt information till allmänheten. Vi kommer snarast att anställa en jurist samt två andra personer och verksamheten beräknas vara igång 1 oktober.

Goda exempel

I den avslutande paneldebatten deltog Helen Eliasson (s), ordförande i Västra Götalands hälso- och sjukvårdsutskott, Jesper Svensson från Enheten för rättighetsfrågor i Västra Götalandsregionen, Malena Lau, kvalitetsansvarig på Angereds Närsjukhus, Wilo Abdulle Osman, ordförande för Göteborgs Rättighetscenter mot diskriminering samt Christine Gilljam, chefsanalytiker på DO

Deltagarna i paneldebatten fick ge varsitt exempel på god sjukvård.

Christine Gilljam pekade på Sösam, gynmottagningen för lesbiska kvinnor på Södersjukhuset i Stockholm. Där har man visat att man kan göra mycket med begränsad utbildningsinsats och begränsade ekonomiska resurser.

Wilo Abdulle vittnade om att hon blivit varse vilken skillnad Sösam gör i jämförelse med en vanlig gynmottagning eller vårdcentral när hon själv sökte vård.

Malena Lau berättade om kommunikationsarbetet på Angereds Närsjukhus.
– Många i våra målgrupper förstår inte svenska och de läser inte svenska tidningar. Vi använder oss till exempel mycket av närradion, och vi annonserar om mobilinformation på olika språk. Vi använder oss också av det förtroende som ”doulorna” har bland befolkningen i Angered och Bergsjön. Doula är grekiska och betyder hjälpkvinna. I Göteborg finns ett tjugotal doulor knutna till Födelsehuset, de talar många olika språk och de bistår kvinnorna i samband med graviditet och förlossning. Med deras hjälp kan vi nå många fler kvinnor och erbjuda gratis cellprovstagning för att spåra livmoderhalscancer i ett tidigt skede. Vi har en mobil cellprovsbuss för att öka tillgängligheten.

– Vi har en tillgänglighetsdatabas, www.td.se, som betygsätter olika vårdinrättningar, berättar Jesper Svensson från Enheten för rättighetsfrågor. Det är inte en ”märkning” utan en lång rad fakta om den offentliga byggnad som ska besökas. Här kan besökaren själv avgöra om inrättningen är tillgänglig utifrån besökarens behov. Det finns ett stort behov av sådan information. Vi har sett exempel på vårdcentraler som ligger på sjunde våningen men där hissen bara går upp till sjätte våningen. Vi utvecklar nu databasen från fysisk tillgänglighet till att täcka alla diskrimineringsgrunder och rättighetsfrågor.

Helen Eliasson, ordförande i Västra Götalands hälso- och sjukvårdsutskott, anknöt till Jesper Svenssons inlägg och betonade vikten av transparens och uppföljning.

– Eftersom vi har en vårdvalsmodell måste en nyetablerad vårdcentral vara kopplad till en databas för att kunna visa att man är kvalitetssäkrad.  Vi funderar mycket på hur vi kan kommunicera internt för att få ihop alla verksamheter. Regionen har 18 sjukhus, 200 vårdcentraler och 50 000 anställda. Kommittén för rättighetsfrågor har ett webbverktyg för utbildning av personal som heter ”Tänkte inte på det”. Syftet är att visa olika situationer där diskriminering kan förekomma och få personalen att samtala om det.