I våras släppte DO rapporten ”Romers rättigheter – Diskriminering, vägar till upprättelse och hur juridiken kan bidra till en förändring av romers livsvillkor”. Den visar att det är i det lokala, i vardagen, som romers mänskliga rättigheter kränks.

Det är bakgrunden till att DO under fem lokala möten samlar representanter för romska organisationer och representanter för kommunen för att tillsammans identifiera vilken diskrimineringsproblematik som romer möter i kommunen och vilka åtgärder som kommunen bör vidta för att romers rättigheter inte ska kränkas.

– I Malmö finns det mycket att göra för att säkerställa romers rättigheter. Vi från DO kan inte komma fram till vilka åtgärder som krävs för att stoppa diskriminering av romer i Malmö – det är ni i kommunen som tillsammans med romer måste göra det arbetet, sa Heidi Pikkarainen, utredare på DO och författare till rapporten ”Romers rättigheter”.

Mötet i Malmö var det fjärde i raden efter att DO besökt Helsingborg, Göteborg och Stockholm under våren och hösten. Ett sista seminarium kommer att hållas i Umeå.

I Kirseberg i Malmö finns sedan april 2009 ett Romskt informations- och kunskapscenter. Centrets syfte är att utveckla metoder för romsk delaktighet i samhället.

– Den så kallade Malmömodellen är unik – romer är delaktiga i det kommunala arbetet. Det är centralt att få formulera problem, behov och önskningar som är kopplade till ens egna livsvillkor, sa Mujo Halilovic, projektledare på Romskt informations- och kunskapscenter.

Mötesdeltagarna diskuterade diskriminering av romer inom socialtjänsten, arbetslivet, bostad samt utbildningsområdet.

Michel Calderas från romska ungdomsförbundet, berättade om sina erfarenheter av diskriminering på arbetsmarknaden.

– Jag har sökt många jobb men om arbetsgivaren googlar på mig och ser att jag till exempel spelar med i en romsk orkester, tar det stopp direkt.

Joseph Prai, Wladyslaw Grabowski och Michel Caldaras diskuterade diskriminering av romer på arbetsmarknaden. 

Andreas Schönström, kommunalråd i Malmö stad kände sig mycket nöjd över Malmös modell med ett romskt informations- och kunskapscenter på kommunal nivå.

– På så sätt kan romers tillgång till rättigheter hållas levande i kommunen och vara en integrerad del av den kommunala verksamheten. Man får heller inte glömma att kommunen själv är en stor arbetsgivare och som sådan bör vara en förebild i de här frågorna.

Han betonade också att facken måste ta sitt ansvar i diskrimineringsfrågor.

–  Ofta är kunskapsnivån hos facket oerhört låg.

När det kom till bostad diskuterades den utbredda segregationen i Malmö och huruvida den omfattande bostadsbristen i Malmö är orsak till den.

– Man talar ofta om fri bosättning och visst – det är jättebra. Men hur fritt val har jag? Jag kan få en lägenhet i Rosengård, men om jag vill jag bo i ett område där många med svensk etnisk tillhörighet bor, är det omöjligt för mig att få erbjudande om en lägenhet. Att segregationen beror på bostadsbrist är struntsnack, sa Agnes Lakatos.

Heidi Pikkarainen bekräftade att DO:s bild är att det finns kopplingar mellan diskriminering och segregation. Ofta används bostadsbristen som ett argument till segregationen i till exempel Malmö. Men vi ser att i områden där det inte råder bostadsbrist, till exempel i Norrland, är det ändå alltid romer och somaliesvenskar som bor i lågt prioriterade områden med förfallna fastigheter.

Även diskrimineringen inom utbildningsområdet togs upp.

– Jag har sju barn och de har alla blivit trakasserade i skolan. Det behövs krafttag mot diskrimineringen i Malmö och det behövs fler personer i kommunen som man kan vända sig till, sa Robert Vävström, projektassistent på Romskt informations- och kunskapscenter.

Heidi Pikkarainen sammanfattade seminariet:

– Diskrimineringen av romer är komplex. Diskrimineringen på bostadsmarknaden leder till att romer har svårt att få tillgång till utbildning på lika villkor, vilket påverkar förutsättningarna att komma in på arbetsmarknaden. Lägg därtill till att diskriminering inom utbildning och arbetsmarknad förekommer. Diskussionerna idag har återkommande berört frågan om diskrimineringens allvarliga följder och kedjeeffekter. Det ska bli intressant att följa hur arbetet med att säkerställa romers rättigheter kommer att fortsätta. Jag kan inte nog betona att kommunen måste, i samverkan med romer, ta sitt ansvar för att se till att romers rättigheter säkerställs i den kommunala verksamheten.

Det var stor uppslutning på seminariet i Malmö