Det berättade forskaren Helene Brodin på seminariet ”Rätten till sjukvård på lika villkor” under MR-dagarna i Stockholm. Hon har lett en forskningsstudie om tillgång till sjukvård och diskriminering inom sjukvården på uppdrag av EU-organet Fundamental Rights Agency (FRA).
Likadana studier görs samtidigt i fyra andra EU-länder; Storbritannien, Italien, Tjeckien och Österrike. Slutrapporten presenteras nästa sommar.
Ett 60-tal personer har intervjuats – sjukvårdspersonal, jurister och administratörer, liksom sjukvårdsanvändare, bl.a. med rötter i afrikanska länder eller Mellanöstern, kvinnor bl.a. med somalisk bakgrund, personer över 50 samt unga vuxna med funktionsnedsättning – om barriärer de mött när de sökt vård, samt erfarenheter av diskriminering inom sjukvården.
Helene Brodin har frågat samtliga om vilka barriärer de upplevt i tillgången till sjukvården, speciella behov, samtycke och information, erfarenheter av diskriminering samt erfarenheter av att anmäla/klaga. Hon har också ställt särskilda frågor till de olika grupperna beroende på yrke, kön, ålder och funktionsnedsättning.
Gemensamt för sjukvårdsanvändarna är att de genom sin bakgrund har upplevt olika typer av diskriminering. Gemensamt är också att de känner sig maktlösa – ingen i studien som anmält felbehandling har fått upprättelse eller ersättning för vårdskada.
Många vittnar om vårdpersonalens föreställningar om personer som inte har ”svensk majoritetsbakgrund”. De muslimska kvinnorna upplever genomgående bristande respekt och bemötande från sjukvården. Unga kvinnor med psykisk funktionsnedsättning berättar om hur sjukvårdspersonalen inte respekterar deras privatliv, utan ställer ovidkommande frågor, t.ex. om deras sexliv.
Bilden av svensk sjukvård skiljer sig diametralt beroende på om den ges av sjukvårdspersonal eller sjukvårdsanvändare. Sjukvårdspersonalen anser att diskriminering är sällsynt i den svenska hälso- och sjukvården. Så här säger en läkare:
– Man är ungefär likadant skapt rent anatomiskt och fysiologiskt och sedan vad man tror på eller hur man ser ut påverkar inte oss.
Sjukvårdsanvändarna tecknar en annan bild och berättar om försenade och nekade behandlingar, felbehandlingar, bristande respekt och nedsättande bemötande, trakasserier samt undanhållande av information.
Ett exempel är den kvinna som först genomgick en misslyckad operation av livmodern och blev inkontinent. När hon försökte ta reda på vad som gått fel fick hon höra att alla journalanteckningar var borta. När hon sedan fick cancer dröjde det två år innan hon röntgades. Så småningom blev hon äntligen opererad men då hade cancern hunnit sprida sig.
De grupper Helen Brodin intervjuat behöver i hög grad få veta mer om den svenska sjukvården, både vad gäller tillgänglighet och innehåll. Det krävs mer information på mödra- och barnavårdscentraler, i väntrummen, bostadsområdena och skolorna. Det räcker inte med broschyrer. Många vill ha muntlig information, via tolk.