En kvinna med afrosvensk etnisk tillhörighet arbetade på ett gruppboende och var vid en färdtjänstresa ledsagare åt en av de boende. Föraren arbetade åt ett åkeriföretag som kör färdtjänst på uppdrag av Taxi 020. Vid den aktuella körningen hade föraren kört vilse efter felaktiga anvisningar från brukaren. Föraren blev då arg på ledsagaren och uttryckte sig kränkande mot henne. Kränkningarna hade samband med etnisk tillhörighet. Efter ett meningsutbyte stannade föraren bilen och sade åt kvinnan att gå ur.  Kvinnan svarade att det var hennes skyldighet att stanna i bilen så länge som brukaren satt där, vilket fick föraren att säga en rad grova rasistiska och sexistiska okvädningsord till kvinnan, till exempel ”negerhora”.

Att färgas av Sverige

Fallet som beskrivs ovan bekräftar Ombudsmannen mot etnisk diskriminering studie ”Att färgas av Sverige” där ett rasistiskt språkbruk och integritetskränkningar ofta äger rum i vardagen, till exempel på arbetsplatsen eller i skolan. I studien intervjuas 33 afrosvenska ungdomar som berättar att unga svarta dagligen upplever misstänksamhet, rasistiska glåpord och sexuella kränkningar i det svenska samhället.

De flesta ungdomarna vittnar om en särskild kategori kränkningar som handlar om hur deras hudfärg eller afrikanska bakgrund bemöts och kommenteras på ett nedsättande sätt i mötet med andra. Även ungdomarnas fysiska integritet kränks på olika sätt.  Dessa kränkningar har också en genusdimension, där tjejer och unga kvinnor utsätts för sexuella trakasserier, medan killar och unga män oftare utsätts för fysiskt våld. Studien visar också tydligt att trakasserierna och våldet har ett direkt samband med deras etniska tillhörighet.

De intervjuade upplever att diskriminering och rasism som relateras till hudfärg är ett fenomen som få vita vill kännas vid. De upplever att de oftast får stå ensamma när de blivit kränkta.

Anmälningar

Ärendet är också ett exempel på en anmälan som kommit in till DO och som visar hur vardagsrasism kan te sig. Under 2011 kom det in 1 957 anmälningar från individer som upplevt sig diskriminerade eller missgynnade. Av dessa rörde 694 diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet. Det innebär att drygt 35 procent av anmälningarna kom från personer som upplevde sig ha blivit diskriminerade och att det hade ett samband med etnisk tillhörighet.

Ett annat exempel på hur vardagsrasism kan ta sig uttryck är den diskriminering av romer som förekommer i affärer och restauranger. Det som för majoritetsbefolkningen är en oproblematisk handling – att gå att handla eller att äta mat ute – är för många romska kvinnor en påfrestning. Diskrimineringen har blivit en del av vardagen.

Anmälningar till DO, rättsfall, rapporter från nationella och internationella organ samt forskning, visar alltså att diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet är en del av många personers liv. Nationella minoriteter (judar, romer samer, sverigefinnar och tornedalingar), personer med afrosvensk tillhörighet, muslimer eller personer som av omgivningen uppfattas tillhöra någon av dessa grupper är särskilt utsatta. Vardagsrasismen innebär för många en oerhörd påfrestning som kan leda till hälsoproblem, minskat förtroende för samhället och svårigheter att ta till vara på sina rättigheter.

Rasism – från ras till kultur till vardag

Rasismen kan sägas bygga på en föreställd gemenskap som tilldelar medlemmarna av den gemensamma identiteten en rad egenskaper som andra, ”främlingarna”, aldrig tros kunna ta del av. Man ser också sin egen grupp som mångfacetterad och förenklar bilden av främlingen – ”de” är alla likadana. Rasismen kommer därmed ofta till uttryck i ett vi och dom-tänkande.

Efter andra världskriget, i takt med att idén med olika biologiska raser blev kontroversiell, har begreppet kultur fått ökad betydelse i rasistiska resonemang. Forskare brukar tala om så kallad ”kulturrasism”. Istället för att utgå från biologi, används kultur som förklaringsmodell till hur människor är och vad de gör. Kultur ses som något fast och oföränderligt. Retoriken och syftet med uppdelningen är dock densamma som när man talar om biologiska raser.

Stereotypa föreställningar om olika etniska gruppers kultur som väsenskilda och oförenliga med exempelvis den ”svenska” kulturen ligger till grund för kulturrasismen. Kulturer ses som oföränderliga och i mångt och mycket avgörande för en persons egenskaper.

Rasism och diskriminering har varit en integrerad del av den europeiska modernitetens historia. Rasism är därför inte sällan omedveten och en del av allas våra handlingar och tankesätt. Det rör sig inte därmed bara om extrema företeelser som rasistiskt våld eller tvångssterilisering av vissa etniska grupper, utan också om vanliga, vardagliga och till synes triviala handlingar till exempel språkbruk, osynliggörande, särskiljande, fördomsfulla kommentarer och förnekandet av upplevelsen av rasism – en slags vardagsrasism.

Vardagsrasismen bör inte bagatelliseras som ”mindre allvarligt”. Den psykiska påfrestningen av att ständigt vara utsatt för vardagsrasism har visat sig påverka individers hälsa negativt.

Källor

• DO:s Årsredovisning 2011
• ”Att färgas av Sverige: Upplevelser av diskriminering och rasism bland ungdomar med afrikansk bakgrund i Sverige” (Ombudsmannen mot etnisk diskriminering)
• ”De andra” (Stefan Jonsson)
• ”Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige” (SOU 2005:56)
• ”Ett europeiskt dilemma” (Masoud Kamali, SOU 2005:41))
• ”Hatet mot muslimer” – Andreas Malm
• ”Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering” (Paulina de los Reyes och Masoud Kamali, SOU 2005:41)
• ”Upplevelser av diskriminering”, DO
• ”Vardagsrasism” (Philomena Essed, SOU 2005:41)